Kan jag få pepparkakor till lunch?
Idag har jag ätit en burk pepparkakor till lunch. Burken stod där på en hylla i skåpet och eftersom jag gillar pepparkakor och tänkte att det är väl lika bra att äta upp kakorna innan de passerat bäst-före-datumet med alltför bred marginal så åt jag upp dem.
Ja, jag gör så ibland. Äter vad som finns till hands. Något i en konservburk eller något till en början odefinierbart från frysen. För att nästa dag äta välbalanserat, klimatsmart och nyttigt. Och nästa dag igen äta något riktigt gott från riktigt goda krogen. För jag trivs med det. De där kontrasterna. De där små tydliggörandena om att dagarna inte är desamma, att de går att skilja från varandra – om än så bara genom att luncherna är olika, i grunden olika. Möjligen (antagligen) omoget, med sådan är jag.
Medan jag åt mina pepparkakor funderade jag på vad som händer med mina matvanor när jag blir äldre. Jag menar, vad har jag för möjligheter att variera dem om jag bor på ett äldreboende? En sak är om jag har mitt lilla skåp med konserver och kakburkar. Då kan jag naturligtvis säga att jag inte vill äta den lunch som serveras utan istället något från skåpet. Men om jag inte har något litet skåp då? Om ändå vill äta pepparkakor till lunch. Går det då att lösa?
Nu är det ju inte säkert att jag vill ha samma matvanor när jag blir äldre. Se det som ett exempel. Hur individuella lösningar är det rimligt att förvänta sig, att ens hoppas på? Vad tycker ni? // Lill
Idag har jag ätit en burk pepparkakor till lunch. Burken stod där på en hylla i skåpet och eftersom jag gillar pepparkakor och tänkte att det är väl lika bra att äta upp kakorna innan de passerat bäst-före-datumet med alltför bred marginal så åt jag upp dem.
Ja, jag gör så ibland. Äter vad som finns till hands. Något i en konservburk eller något till en början odefinierbart från frysen. För att nästa dag äta välbalanserat, klimatsmart och nyttigt. Och nästa dag igen äta något riktigt gott från riktigt goda krogen. För jag trivs med det. De där kontrasterna. De där små tydliggörandena om att dagarna inte är desamma, att de går att skilja från varandra – om än så bara genom att luncherna är olika, i grunden olika. Möjligen (antagligen) omoget, med sådan är jag.
Medan jag åt mina pepparkakor funderade jag på vad som händer med mina matvanor när jag blir äldre. Jag menar, vad har jag för möjligheter att variera dem om jag bor på ett äldreboende? En sak är om jag har mitt lilla skåp med konserver och kakburkar. Då kan jag naturligtvis säga att jag inte vill äta den lunch som serveras utan istället något från skåpet. Men om jag inte har något litet skåp då? Om ändå vill äta pepparkakor till lunch. Går det då att lösa?
Nu är det ju inte säkert att jag vill ha samma matvanor när jag blir äldre. Se det som ett exempel. Hur individuella lösningar är det rimligt att förvänta sig, att ens hoppas på? Vad tycker ni? // Lill 
Anmäl dig här »
-
-
-
amradAug 10, 2011 at 11:56
Kontinuitet med kontaktmannaskap är ju jätteviktig. Personal som är kontaktpersoner har sitt ansvar i att den äldre FÖRBLIR huvudperson i sitt liv och bestämmer över sig själv. KOntaktpersoner bör vara en god länk mellan den äldre och hennes anhöriga/goda vänner.
NinniAug 15, 2011 at 14:42
Mat är svårt vi lägger gärna egna värderingar i den. Vi måste försöka att lösa önskningar på mat på äldre boenden. Har man en dialog med köket kan det kanske lösas till en annan dag.
LisbethAug 17, 2011 at 13:08
Håller med Ninni om att vi måste försöka lösa önskningar på mat på äldreboenden. Som det ser ut idag är det rent bedrövligt, inte ens två alternativ att välja bland. En liten del av storköket eller ett mindre sådant borde kunna syssla med önskekost och kontaktmannen som amrad skriver hjälpa till att beställa från denna enhet åtminstone någon gång per månad.
amradAug 19, 2011 at 11:47
I kommunen där jag jobbar, så har mat infört Alternativkost.Då kan man välja mellan två rätter. Oftast består alternativkost av lättare måltid, som soppa eller omellett, som kan uppskattas av många. Ett steg i rätt riktning i alla fall….