Lägga ner Omvårdnadsprogrammet?
Nu för tiden vill tjejer och killar som går i nian inte arbeta i äldreomsorgen. Och de är definitivt inte intresserade av att söka till Omvårdnadsprogrammet, väldigt få gör det. I och för sig är jag inte säker på att tjejer i den åldern någonsin har varit särskilt intresserade av äldreomsorg, killar har definitivt inte varit det, möjligen är det helt enkelt bara så att det förr fanns syokonsulenter som s a s rekommenderade in niondeklassare på den banan. När jag gick på högstadiet i början på åttiotalet var det så att om du var tjej och inte visste vad du ville göra med ditt liv – inte så många femton-sextonåringar vet ju det – fanns det alltid en leende och positiv syokonsulent till hands som berättade hur bra det var att arbeta i vården, och hur gott om jobb det skulle finnas i framtiden. (Så säger inte syokonsulenterna längre, och dessutom struntar unga tjejer nu för tiden i vad syokonsulenter säger.) När nu befolkningen blir allt äldre, oroar sig allt fler kommunpolitiker och äldreomsorgschefer. För tänk om ingen vill arbeta i äldreomsorgen i framtiden!
Själv är jag inte orolig för den saken, jag tror inte på någon personalbrist. Även om väldigt få unga personer, så unga att de går på högstadiet, är intresserade av att arbeta med omsorg, betyder inte det att de är ointresserade av det när de blir lite äldre och prioriterar annorlunda här i livet. (Det är väl inte så konstigt att femton-sextonåringar drömmer om något annat än äldreomsorgen. Konstigare vore väl om det var det de drömde om.) Vad som däremot kan bli problematiskt är att få tag på personal med rätt utbildning, dvs som vi tänker idag – att vi med rätt utbildning menar Omvårdnadsprogrammet.
Frågan är då om det inte är där vi ska tänka om. Strunta i Omvårdnadsprogrammet, kanske tom lägga ner det, vilket man f ö har varit tvungna att göra i en del kommuner, och planera annorlunda. Räkna med att de som väljer att arbeta i äldreomsorgen kommer att sakna utbildning när de anställs. För när jag pratar med folk i min bekantskapskrets, som arbetar med olika former av vård och omsorg, så berättar ganska många om att de fått sin utbildning efter att de anställdes någon gång på sjuttio- och åttiotalet. Att de då fanns 10-veckorskurser och skötarutbildningar, och vad det nu var, som bekostades av arbetsgivaren. Kanske är det den vägen vi ska gå. För det där med att locka ungdomar till Omvårdnadsprogrammet verkar ju bli allt svårare. Och funkar det inte så funkar det ju inte. Eller vad tror ni?
Något slags lärlingssystem och kortare utbildningskurser som arbetsgivaren står för? Inte som komplement utan istället för Omvårdnadsprogrammet.
Den här gången har jag verkligen tänkt högt, och med all säkerhet missat en del aspekter och missat sådant som andra redan kommit fram till. Men jag vill gärna bolla tanken med er som idag arbetar i äldreomsorgen, som valt att göra det – oavsett om ni valde det redan på högstadiet eller om ni valt att göra det senare i livet. //Lill
Nu för tiden vill tjejer och killar som går i nian inte arbeta i äldreomsorgen. Och de är definitivt inte intresserade av att söka till Omvårdnadsprogrammet, väldigt få gör det. I och för sig är jag inte säker på att tjejer i den åldern någonsin har varit särskilt intresserade av äldreomsorg, killar har definitivt inte varit det, möjligen är det helt enkelt bara så att det förr fanns syokonsulenter som s a s rekommenderade in niondeklassare på den banan. När jag gick på högstadiet i början på åttiotalet var det så att om du var tjej och inte visste vad du ville göra med ditt liv – inte så många femton-sextonåringar vet ju det – fanns det alltid en leende och positiv syokonsulent till hands som berättade hur bra det var att arbeta i vården, och hur gott om jobb det skulle finnas i framtiden. (Så säger inte syokonsulenterna längre, och dessutom struntar unga tjejer nu för tiden i vad syokonsulenter säger.) När nu befolkningen blir allt äldre, oroar sig allt fler kommunpolitiker och äldreomsorgschefer. För tänk om ingen vill arbeta i äldreomsorgen i framtiden!
Själv är jag inte orolig för den saken, jag tror inte på någon personalbrist. Även om väldigt få unga personer, så unga att de går på högstadiet, är intresserade av att arbeta med omsorg, betyder inte det att de är ointresserade av det när de blir lite äldre och prioriterar annorlunda här i livet. (Det är väl inte så konstigt att femton-sextonåringar drömmer om något annat än äldreomsorgen. Konstigare vore väl om det var det de drömde om.) Vad som däremot kan bli problematiskt är att få tag på personal med rätt utbildning, dvs som vi tänker idag – att vi med rätt utbildning menar Omvårdnadsprogrammet.
Frågan är då om det inte är där vi ska tänka om. Strunta i Omvårdnadsprogrammet, kanske tom lägga ner det, vilket man f ö har varit tvungna att göra i en del kommuner, och planera annorlunda. Räkna med att de som väljer att arbeta i äldreomsorgen kommer att sakna utbildning när de anställs. För när jag pratar med folk i min bekantskapskrets, som arbetar med olika former av vård och omsorg, så berättar ganska många om att de fått sin utbildning efter att de anställdes någon gång på sjuttio- och åttiotalet. Att de då fanns 10-veckorskurser och skötarutbildningar, och vad det nu var, som bekostades av arbetsgivaren. Kanske är det den vägen vi ska gå. För det där med att locka ungdomar till Omvårdnadsprogrammet verkar ju bli allt svårare. Och funkar det inte så funkar det ju inte. Eller vad tror ni? Något slags lärlingssystem och kortare utbildningskurser som arbetsgivaren står för? Inte som komplement utan istället för Omvårdnadsprogrammet.
Den här gången har jag verkligen tänkt högt, och med all säkerhet missat en del aspekter och missat sådant som andra redan kommit fram till. Men jag vill gärna bolla tanken med er som idag arbetar i äldreomsorgen, som valt att göra det – oavsett om ni valde det redan på högstadiet eller om ni valt att göra det senare i livet. //Lill 
Anmäl dig här »
-
-
-
FlakMar 2, 2011 at 19:51
Vad det gäller omvårdnadsprogrammet så tror jag inte riktigt på att lägga ner det helt men därimot på att satsa rejält på att höja statusen och lönen för omvårdnadspersonalen i äldreomsorgen.
Då behöver vi inte diskutera framtida problem med eventuella personalbrister utan yrket undersköterska blir en titel man kan vara stolt över, även i lönekuvertet.
Hälsningar från en bloggande undersköterska
http://uskabloggen.blogspot.com/
Barbro AnderssonMar 2, 2011 at 20:17
Jag tror att det till stor del handlar om media och hur de framställer äldreomsorgen. De flesta tycker att arbetet i äldreomsorgen är positivt men det framställs som negativt. Mer positiva artiklar och fler söker till omvårdnadsprogrammet.
SolbrittMar 3, 2011 at 07:13
Eller varför inte göra “omvårdandsprogrammet” till en eftergymnasial utbildning.
Camilla SjögrenMar 3, 2011 at 07:42
Det handlar också om att samhället måste satsa på äldreomsorg ,inse att det kostar; synliggöra och vi själva måste också “lobba” för vilka mångfasetterade och roliga jobb som finns inom äldreomsorg!
Gunnar BrolinMar 3, 2011 at 07:58
Under ca. 10-års tid har jag ofta,ofta besökt två vårdenheter, en privat och en Pro-aros tillhörig. Där har jag sett de äldre i personalen dela med sej av sina erfarenheter till de yngre och det utan att behöva ha en “kaptensbindel” runt armen. Därför förordar jag absolut ett lärlingssystem med korta utbildningskurser. Jag tycker också att det är bättre att många mycket unga först leker rommen av sej i andra utbildningar innan de bestämmer sej för äldrevården, för då är de litet äldre och mer empatiska, när de bestämmer sej för äldrevårdens lärlingssystem.
Mats OlssonMar 3, 2011 at 08:02
Det handlar mycket om att bygga en bra berättelse för att attrahera de unga till omsorgen. I våra ungdomsundersökningar på Kairos Future ser vi att det finns nya tankar bland unga när det gäller omtanken om andra. Det handlar om att se detta, vidareutveckla detta och tänka i nya banor. En intressant illustration utgörs av Ung Omsorg.
Maria W.Mar 3, 2011 at 08:24
Hur vi än väljer att göra tror jag vi ska utgå från att ungdomar idag blir vuxna senare än äldre generationer blev. Om vi tyckte det var svårt att välja linje på gymnasiet tror jag att ungdomar idag tycker att det är ännu svårare. Tycker att Solbritts förslag låter klokt.
AnonymousMar 3, 2011 at 08:34
Det låter som en mkt drastisk och PASSIV handling. Bättre att försöka locka fler!!!
IngvarMar 3, 2011 at 08:41
Jag fick för ett par dagar sedan ett brev från kriminalvården. De inbjöd mig till en rekryfteringsträff. Man skulle söka en utbildning på 20-28 veckor.
Jag förmodar att kriminalvården och/eller Af står för “lön” under utbildningstiden.
Grundkraven var gymnasieskola och fem års yrkeserfarenhet. Kanske skulle äldreomsorgen göra på ett liknande sätt.
Sedan borde väl, “marknadskrafterna”, få styra lönesättningen. Om efterfrågan är stor och tillgången liten så ska det betinga ett högt pris. Det vill säga ingångslönerna för äldreomsorgspersonal ska vara marknadsanpassad. I de stora städer är det brist på förskolelärare. Detta har fått som konsekvens att ingångslönen för förskolelärare på vissa håll är minst 25000 kr/mån.
Det borde ju vara på samma sätt inom äldreomsorgen.
En viktig fråga är också: Hur får vi in männen inom vård- och omsorgsyrkena? Snart kommer även läkarkåren att vara kraftigt dominerad av kvinnor. Det är ju bra att kvinnor blir läkare. Men hur får vi män att vilja bli omsorgspersonal?
Vi behöver kanske även tänka på tituleringen. “Undersköterska”,/USKA) låter det särskilt positivt för en man? Kanske inte heller för en kvinna?
Jag har inte själv arbetat inom äldreomsorgen. Men jag är aktiv inom dess politiska område. Min upplevelse är att det är många av dem som arbetar inom äldreomsorgen som trivs mycket bra. De stannar många år inom yrket.
Så visst behöver vi lyfta fram de positiva sidorna. Vi behöver då mycket tydligt lyfta fram de manliga exemplen som trots allt finns här och där.
Gertrud LanestrandMar 3, 2011 at 09:00
Omvårdnadsprogrammet ersätts av Vård- och omsorgsprogrammet i det nya gymnasiet som startar höstterminen 2011. På Skolverkets hemsida kan man gå in och se vilka ämnen/kurser som kommer att ingå i det nya programmet.
Pelle W.Mar 3, 2011 at 11:37
Underteckna har jobbat i äldrevården i drygt 40 år och sett alla förändringar som gjorts över tid – mycket till det bättre men en del till det sämre. Detta gäller fr.a de scheman som erbjudes personalen. På 60-talet jobbade vi var annan helg, delade turer m.m. I början av 90-talet kom 5/6-veckors scheman. Med arbete var 3:dje helg eller 2 av 5 helger. Även de s.k. delade turerna försvann. Det såg vi som en stor förbättring och ökade våra sociala kontakter med familj och vänner = ökad trivsel.
Tyvärr går nu utvecklingen tillbaka till 60-talet – många får arbeta var annan helg, har dela turer etc.
För att “locka” ungdomar till omsorgen behövs ett helhetsgrepp med bättre scheman och bättre lön. Även möjlighet till kompetensutveckling i arbetet – där arbetsgivaren står för kostnaderna.
Det gäller att uppvärdera all vård/omsorg för att bli kokurenskraftig i framtiden – där är lönen en mycket viktig faktor.
BettanMar 3, 2011 at 11:56
Vård & Omsorgs College är startat
Äldreassistent eneventuell ny titel.
Utvecklingen har inte stannat.
RedaktionenMar 3, 2011 at 14:12Author
http://www.unt.se/osthammar/fler-ska-lockas-till-jobb-inom-varden-1270635.aspx
Gunnar BrolinMar 3, 2011 at 17:25
Mats Ohlsson! Vad är det för nya och andra tankar som poppat upp hos de unga, om synen på de äldres vård??
Monica FMar 3, 2011 at 21:20
Utbildning är viktig och nödvändig för att säkra kvaliteten på utförandet och uppgraderandet av yrkena inom vår och omsorg. Det handlar mer om status och samhällets syn på “yrket” dvs att värdera insatsen man utbildar sig till än att lägga ner utbildningen. Utveckla den i st! Om fler arbetsgivare skulle kräva godkänd utbildning, t ex 3-årigt gymnasium med godkända betyg, skulle arbetet värderas högre och så småningom bli mer attraktivt. Men så länge det finns möjlighet att arbeta utan krav på utbildning, “man anställer folk från gatan”, så kommer vi inte att kunna motivera ungdomar att utbilda sig. Vi som arbetar inom vård o omsorg måste själva kräva kompetenta och utbildade medarbetare och politiker och ansvariga myndigheter måste ställa krav på utförare av vård o omsorg att ha kompetent och utbildad personal! Arbetet blir mer och mer kvalificerat och kräver naturligtvis teoretisk kompetens, erfarenhet och fallenhet för yrket. Det är kvitto på välfärdssamhället att vi har kompetens O kvalitet överallt!
MonikaMar 4, 2011 at 09:36
Har arbetat många år såsom distriktssköterska och tyvärr märkt av hur omgivningen ser på vårdyrkena. Kan berätta att lönen för en distirktssköterska inte heller är så hög. Till vårdpersonal tar man in personal “från gatan” och även om det krävs godköända betyg från omvårdnadsutbildning har åtskilliga anställts iallafall fast då som timvikarier. Kraven att följa upp deras arbete är enorma. Av och till hör man förslag från politiker och andra “förståsigpåare” att man skall använda arbetslösa som volontärer i vården av gamla. Varför kan man inte isåfall använda de arbetslösa som volontärer till operatörer vid kärnkraftverk då? Det måste finnas en vilja och en positiv inställning till att kräva att personalen har rätt kompetens för att arbeta med omvårdnad det är inget som kan skötas utan någon som helst kunskap. Det är ett oerhört viktigt yrke som skall bekräftas via lönesättning och uppskattning från omgivningen(arbetsgivare).
Gunnar BrolinMar 4, 2011 at 09:59
Är inte den så mångomtalade teroretiska kompetensen något som en vårdpersonal med fallenhet och autodaktism får av erfarenhet i just vården? Jag bara frågar!
AnonymousMar 4, 2011 at 10:09
Utbildningen behövs men som någon tidigare kommenterat så gör det till en eftergymansial utbildning såsom för förskolärare.
AnonymousMar 4, 2011 at 14:21
Teoretisk kompetens kommer inte per automatik, det krävs att arbetsgivaren gör en medveten satsning. Äldreomsorgen skulle vinna på att öka den teoretiska kompetensen. Äldreomsorgen är ingen kunskapsintensiv verksamhet, inte ur ett teoretiskt perspektiv, även om den borde vara det. Om vi jämför äldreomsorgen med skolan är det rimligt att säga att det är tvärt om. I skolan finns mycken teoretisk kunskap men inte alltid den praktiska kunskapen som krävs.
Gunnar BrolinMar 5, 2011 at 04:54
Finns inte empatin ( den går att mäta), finns inte fallenheten för vårdyrket (dengår säkert också att mäta) och finns heller inte viljan att lära in den kompetens som fordras för vårdyrket, då passar man heller inte som vårdare! Det är i den änden som det ska börjas.// För övrigt bör lönerna för vårdande personal höjas kraftigt! Det är kolossalt viktigt att höja statusen för vårdpersonalen!!
Lars HäråsMar 5, 2011 at 14:23
Det handlar väldigt mycket om ordet LOCKA i dessa kommentarer. Då lyckas man aldrig få rätt man(!) på rätt plats. Problemet med rekryteringen till undersköterska är väl känt. Omvårdnadsprogrammet har aldrig fått de antal sökande man hoppats på. Istället blev det en slasktratt dit de, som inte hade poäng till andra utbildningar, sökte. Något fel på “lockandet” såg jag aldrig i Eskilstuna i alla fall. Vårdskolan var suverän i att informera och ställa upp på alla tänkbara knep för att få sökanden. Resultatet var alltid nedslående. 16-åringarna är helt enkelt för unga för det yrkesvalet. Men visst fanns det enstaka elever som drömde om vården och man hade alltid känslan att de också var motiverade för sitt val. Nej, tag bort de gymnasiala utbildningarna för undersköterskor. De få 16-åringar som brinner för yrkesbanan kan bäst slussas in via det nya lärlingssystemet.Sen ska de succesivt beredas kompletterande teoretisk yrkesutbildning. Finns bättre utbildning än att varva praktik-teori?! Men den huvusakliga utbildningen bör ligga på eftergymnasial nivå. Det finns en grupp människor som skulle vara mycket lämpade för vården men som inte har nämnts här. Jag tänker på våra invandrare från andra klulturer med ett helt annat synsätt på gamla människor. Jag förmodar att språkproblemen är stora och att grundutbildningar är s.a.s.grunda. Finns det möjligheter att överbrygga dessa hinder?
Pernilla göransson LindqvistMar 6, 2011 at 11:55
Vård och omvårdnadsprogrammet behövs för framtidens vård och omsorg. Yrket är ett välkvalificerat jobb, här bör det vara rätt person på rätt plats med rätt utbildning. Hur skulle vården se ut om ingen hade utbildning, det skulle bli många fel i medicinhantering, sår omläggningar, ev. en dålig omvårdnad. Jag som undersköterska måste förstå vad som händer i kroppen när man gör insatser på det ena eller det andra sättet. Vi har alla ett ansvar att börja statushöja detta yrke, det pratas alldeles förmycket negativt runt köksbordet av detta yrke, men samtidigt måste också politikerna också värdera yrket och skjuta in mer pengar till personal så det blir en bra arbetsmiljö samt bra scheman. Just nu så går vården på knäna, och det är tyvärr det som är den stora boven för yrket, ingen vill slita ut sig vid 40 års ålder eller tidigare. uPP TILL KAMP FÖR YRKET…
Gunnar BrolinMar 6, 2011 at 19:47
Går vården på knäna?? Tror Du verkligen att vården är mer utsatt än andra branscher?
Nog är det onödigt att ta till överord!!
AnonymousMar 7, 2011 at 10:57
Tack Gunnar Brolin för att du vågar ifrågasätta. Det är lika tufft i många andra branscher men av oklara skäl har vårdfolket tagit på sig rollen som martyrer.
EnhetschefMar 7, 2011 at 11:49
Det som är tänkvärt i denna debatt är att det idag är färre personal med mer uppgifter som inte är kopplat till omvårdnad och att vi på våra boende idag även skall diska, städa, tvätta, vara lagom insatt i den dagliga ekonomin, se till att de boende får en meningsfull dag och i vissa fall laga mat.Det krävs mycket av omsorgs personalen i dag som inte fanns när jag började som “biträde”. Jag ser att min personal far illa i dessa tider. Vi måste fundera vad är det dom skall ha för utbildning.. skulle vara skillnad mellan undersköterska och omsorgs personal. Dom som skall arbeta på ett boende i dag skulle behöva en bredare utbildning än om de arbetar på ett sjukhus. I dag styrs de flesta lönerna utifrån Kommunens el det privata bolagens riktlinjer el budget. Individuell lönesättning är inte individuell som facket tänkt utan oftast orättvis, för som chef kan du omöjligt se alla. Vad är det som gör att tex Handels har så mycket högre OB tex de har också dygnet runt verksamheter idag.. .Håller annars med om att många yrken far illa idag utbildningarna är inte kopplat till verkligheten.Många måste ses över.
Johan DMar 7, 2011 at 22:55
Vi behöver ge detta yrket mer status, att ungdomar väljer bort en utbildning är bevis nog. Förr gick man den långa vägen, först undersköterska sedan sjuksköterska. Idag är det raka spåret in på universitet, för vem vill gå den långa vägen om det inte behövs? Undersköterskan är ryggraden inom svensk sjuk/äldrevård, i hela landet delegeras medicinansvar samt sårvård etc över på denna yrkesgrupp. Låt oss ta hemvården som exempel. Här går man in i vårdtagares hem och får som en kameleont anpassa sig till varje individs önskemål samt krav på uppträdande. Palliativa uppdrag hör till vardagen, fler väljer att avlida i hemmet ofta med en anhöriga vid sin sida. Det ställer stora krav på kunskaper samt etikkänsla hos personalen. I samarbete med sjuksköterska samt lasarett gör man allt för att vårdtagaren ska vara smärtfri och få somna in i ro. Någon larmar och har skadat sig vid fall i badrummet, närmaste lediga personal åker dit på uppmaning av trygghetslarmet som är för långt bort. Bedöm om ambulans ska fram eller inte. I nästa stund står man i ett kök och värmer mat till en dam, man ber henne lyfta på tröjan så man kan ge rätt dos insulin i magen innan man far vidare till mannen som behöver sondmatning. Kollegan ringer och frågar om man hinner ta vägen förbi kvinnan som har problem med sin stomi. Inga problem säger den glada undersköterskan som tar en titt på sin lilla lapp och funderar på om man blir sen till lunchen idag igen då det finns fem namn kvar att assistera. Om man bedömer texten ovan, krävs det utbildning för detta? Frågar man MAS (medicinskt ansvarig sjuksköterska) så vrålar denne JAAA, denne får nämligen in alla medicinlistor för rättning och det får inte finnas några fel. Vikarier jag jobbat med i denna verksamhet har ställt sig frågande till att de får komma utan någon som helst utbildning och bli delegerade krävande uppgifter, de tycker det är minst sagt märkligt. Vad svarar man på det? Absoluta majoriteten av de jag jobbat med utan utbildning har varit toppen, känslan är att fel individer inte söker sig till denna typ av verksamheter. De gånger det händer blir det riktigt illa och alla får lida, framförallt vårdtagarna som är i beroendeställning. Hur har det då kunnat bli såhär, att ungdomar samt vårdbiträden ratar omvårdnadsutbildningen? Ett svar kan vara att det finns exempel på vårdbiträden som efter lika många tjänsteår som en undersköterska gått förbi lönemässigt. Varför studera om det inte lönar sig? Ett annat kan vara att lågstatusstämpeln sitter som en smäck i pannan då den första tanken som ploppar upp när man hör ordet undersköterska är låg lön samt små utvecklingsmöjligheter, det enda man blir garanterad är att jobba oregelbundna tider på årets alla dagar, de sämsta scheman som någonsin skapats tillhör ju fortfarande vården, det är knappast en statshemlighet. Att jobbet är tungt och slitande för kroppen är också en negativ del men hänger man med på ergonomiutbildning och har kunskaper på hjälpmedel så kommer man ett steg närmare en hel rygg fram till pension. Ett annat stort problem är att många inte vet vad vi gör i tjänsten, de tror fortfarande att städning och matvärmning samt bajstorkning är allt man utför i rollen som vårdare. De stora kraven på bemötande, professionalitet och kunskap faller bort och det enda man ser är enklare uppgifter. Vem som helst kan ju anställas att utföra detta jobb. Ju billigare arbetskraft arbetsgivaren får desto bättre är det. Ett starkt fack samt en framtidssmart arbetsgivare hade aldrig låtit detta ske. Jag misstänker att om inget drastiskt händer kommer lösningen på den annalkande vågen av 40-tals “kunder” inom äldreomsorgen lösas av arbetskraftsinvandring, om det per automatik ingår tolk låter jag vara osagt. Alingsås kommun har satt anställningsstopp för outbildad personal, det är en bra start för att öka uskans proffesion. Som de flesta vet behöver man idag inte ens godkända gymnasiebetyg för att gå omvårdnadsutbildningen, det är bara att söka och hoppa in. Hur kan någon tro att man kan upprätthålla någon slags yrkesstatus om det inte finns krav på antagningen till en yrkesutbildning? Vill egentligen inte skriva detta men de som bromsar utvecklingen mest är tyvärr det äldre gardet inom yrket som skriker sig blåa så fort en förändring sker. De är motståndare till allt vad utveckling heter och de vill absolut inte ha mer befogenheter eller något som helst ökat ansvar. De lever i det gamla och fnyser åt ungdomar som eftersträvar positiva förändringar som kan lyfta yrkesstatus en smula.
Efter mina 13 år inom vården som undersköterska har jag kommit till följande slutsats angående huvudfrågan, hur gör vi yrket mer attraktivt. Framtidssäkra utbildningen genom att låta den bli akademisk. Man studerar 1,5 år på högskola och kan därmed tillgodose sig poäng. Det öppnar även upp för mer forskning inom vårt område samt gör det lättare att gå vidare i karriären om så önskas. De flesta yrkesutbildningar görs idag om till högskoleutbildning så varför ska vi vara ett undantag?
Då kommer intresset från ungdomar öka markant och många kommer säkerligen jobba ett par år innan de fortsätter till sjuksköterska eller liknande. Och trivs man likt mig själv så kanske man stannar kvar och tuffar på. Låt det bli anställningsstopp för outbildad personal, sätt krav på kommuner och landsting= kvalitetssäkra vården. Låt även uskan få en legitimation som visar på godkänd utbildning, och begår man dumheter som krockar med det ansvar man har går det att pricka vederbörande.
Ja nu har man lyft en massa negativa saker om yrket, annars brukar det bli mer ros än ris. För ett mer givande och fint arbete än detta går ej att finna. Att kunna hjälpa och stötta sina medmänniskor och dessutom få betalt för det är ett privilegium och jag trivs som fisken. Men visst önskar man att allmänheten hade en mer positiv syn på oss och man slapp höra den ständiga frågan, när ska du läsa vidare eller satsar du på att bli chef där. *Suck*, chef eller ingenjör, det är dagens motto. Håller med Pernilla Göransson Lindqvist här ovan, UPP TILL KAMP FÖR YRKET. Ursäktar om det smugit sig in stavfel och meningsuppbyggnaden är lite knasig, skrev detta i all hast och istället för att korrigera så trycker jag på sänd. Ps: Lill, ska du inte hänga med ett pass och se hur vi har det i hemvården?
RedaktionenMar 8, 2011 at 14:16Author
http://ttela.se/start/vanersborg/1.1143177-succe-for-vard-och-omsorgsprogrammet
Gunnar BrolinMar 9, 2011 at 10:05
Det var ett långt inlägg av Johan D! Naturligtvis behövs kunskaper i psykologi och administration m.m. Men det viktigaste är att ha empati och fallenhet för vårdyrket och det är mer eller mindre medfödda egenskaper som näppeligen går att lära in på högskolan. 70% av äldrevården, drygt till och med, sköts av som ni yngre tycker, av 70-80 åriga anhöriga och de får sköta allt, medicinera, injicera mot diabetes bl.a under överinseende av husläkare och sköterskor, per telefon. Hur kan samhället tillåta detta, när de inte har några högskolebetyg? Det pratas för mycket om högre utbildning, genomförandeplaner och genombrott m.m, när det viktigaste är att rätt personer sköter vården!. Vårdyrket får absolut inte anses vara ett lågstatusyrke, tvärtom! Det är fråga om skötsel av människor som alla är värda en bra vård!
Johan DMar 9, 2011 at 22:00
Jo Gunnar du har rätt i mycket av det du skriver, har stor respekt för anhörigvårdare och det är glädjande att många kommuner satsar på olika anhörigprojekt för att fånga upp och stödja dessa människor. Att få träffa andra i samma situation och bolla tankar är säkerligen en fördel. Uskans yrkesstatus är dock en helt annan fråga och ska man få fler att satsa på äldrevården och samtidigt höja kvaliten bör man gå samma väg som
andra yrkesutbildningar, gör den akademisk. Polisen är ett exempel på en yrkesutbildning som är på väg att bli akademiserad, ivrigt påhejat av sitt fack. Varför? Att fel kategori människor söker sig till en vårdutb. är svårt att hindra, men de brukar inte bli så långvariga när de kommer ut i verkligheten. Tror inte det gör från eller till om det är en högskoleutbildning eller inte. Se på sjuksköterskorna som ett exempel. Ha en fin dag/ mvh glade uskan
Gunnar BrolinMar 10, 2011 at 15:41
Har Du respekt för oss anhörigvårdare, vilket jag tror, så kan jag tala om för Dej att min respekt för alla som handgripligen arbetar innom speciellt demensvården är minst lika stor, om än inte större! Aldrig har min dementa fru eller jag, haft något allvarligt att klaga över och det har alla gånger inte passat vid möten med andra anhörigvårdare.// Men det sitter alldeles för många nyutbildade akademiker bakom skrivbord och dikterar villkor för dem som arbetar direkt med de sjuka! Samma idioti som när en husläkare sitter och noterar i den sjukes journal drygt 50% av den anslagna tiden med patienten. Du pratar alldeles för mycket om behovet av akademisk utbildning, när det överlägset viktiga förhållningsättet är att visa empati och vänlighet, i alla fall när det gäller demensvård!!!
Johan DMar 11, 2011 at 22:03
Jag gillar ditt engagemang i diskussionen Gunnar och visst är jag ärlig när det gäller anhörigvårdare. Har jobbat sida vid sida med er många gånger och det har alltid varit ett nöje då man blir väl bemött. Delar faktiskt till viss del din syn på akademiseringen men har blivit övertygad om att det är rätt väg att gå för att locka ungdomar och öka yrkesstatus på lång sikt. Kanske en empatimätning som du nämnt förut kan ingå i intagningskraven. Idag går ju betyg före allt annat, rätt man på rätt plats är ett förlegat uttryck i utbildningssverige. Sen är ju rätt man på rätt plats oftast en kvinna, iallafall inom äldreomsorgen. Önskar en trevlig helg.
KristinaFeb 1, 2012 at 05:13
Ta en titt på hur ett schema kan se ut för en undersköterska. Skrämmande! Det fanns nog en orsak till varför delade turer togs bort i slutet av 70 talet?! Ta även en titt i deras lönekuvert. Ynkligt! Ändra på detta och lyft fram det fina och positiva med att jobba med äldre och sjuka. Då kanske vi kan få en förändring åt rätt håll.